Uppföljaren på Superangst. Johan och Nasse sitter och dricker vin och snackar om hur det var förr, när de var unga och fortfarande hade ideal och illusioner i behåll. När engagemanget handlade om kärnkraft, punk och revolution. Nutid blandas med dåtid, i korta minnesbilder, då Johan på ett självrannsakande sätt tänker efter hur det egentligen var. Berättelsen skrevs ursprungligen som ett pjäsmanus.
Pressröster:
“Krantz berättar om välfärdsstatens kanske mest gynnade generation, materiellt sett. Men om barn- och ungdomstiden var en gynnad tid, så kan vuxenlivet beskrivas i precis motsatta termer.” Maria Sundkvist, DN 950221
“Landets för tillfället intressantaste serieskapare finns i Malmö och heter Gunnar Krantz. I serieromanen 1981 (Medusa) infriar han alla förväntningar som det spretiga men fängslande albumet Superangts väckte häromåret.” Olof Siverbo, Göteborgsposten 950224