gillar
Bokmässan är över. Alla priser har delats ut, alla böcker signerats, alla intervjuer getts. De sista returexemplaren har återvänt till lagerhyllorna och samlar återigen damm. I detta bakrus passar jag på att smyga igång publiceringen av mitt hittills största serieprojekt – Kooperatören, en berättelse om gemenskap, idealism och hur helt vanliga människor för inte alltför länge sedan slöt sig samman för att förändra sina liv till det bättre. Kooperationen – en av Sveriges genom tiderna största folkrörelse, så framgångsrik att följande generationer tog den för given och inte såg allt idéellt arbete och alla uppoffringar som låg bakom eller insåg vidden av den samhällsomdaning som KF skapades på några få decennier. I sanning ett ”småfokets storverk”, som den kooperativa ekonomen och ideologen Mauritz Bonow uttryckte det.

FUNKTIONALISTISKA SERIER
Med serien Kooperatören, vill jag även slå ett slag för ett för mig nytt sätt att arbeta på med serier, med en metod som tar sin utgångspunkt i funktionalismens syn på saklighet och ändamålsenlighet, något som löpt som en röd tråd både genom den svenska kooperationen och den framstående svenska funktionalistiska arkitekturen där KF:s arkitektkontor – nordens största – spelade en viktig roll.

Funktionalism – Att istället för att framställa något utifrån tidigare konventioner, utgå ifrån funktion och anpassa stil och uttryck efter behov. I det här fallet det min berättelse satt sig före att göra – Att ge en bild av mina farföräldrar och deras arbete inom Kooperationen under dess mest expansiva år från 20-talet, fram till slutet av 50-talet.

koop_1

Ladda ner första kapitlet HÄR: Kooperatören_kapitel_1

Kooperatören: En serie i sex delar av Gunnar Krantz, baserad på Knut och Signe Krantz dagbok, brev, släktarkiv, kooperativ litteratur, böcker och tidskrifter, pressklipp och muntliga källor.

 

Gunnar_Krantz_pravda_1986

“Sommar-OS i Los Angeles rullade natten lång. I USA hade man en president som också en gång varit utnämnd till världens sämsta skådis. Han hette Ronald Reagan och var ett stort och löjligt skämt. I Stockholm fanns en liten grupp fanatiker som ogenerat hyllade USA-imperialismen. De hette EAP och sålde vykort med presidentparet på. Jag köpte ett par stycken. Reagan var inte bara löjlig och korkad. Han såg dessutom rolig ut. Som balans satte jag upp en affisch av Sovjets nye starke man, som Karin köpt i Leningrad. Han hette Gorbatjov och hade en stor röd fläck på huvudet, som påstods likna Afghanistan. Fast på den officiella affischen var fläcken bortretuscherad. Reagan och Gorbatjov, Coca Cola, OS och MTV. Det var som om hela världen höll på att kantra.” (Ur Största Möjliga Allvar).

Det kalla kriget var på upphällningen. Det kändes i luften, men att det skulle gå så fort och vara så omvälvande, var det ingen som förstod innan muren föll. Den lilla målningen ovan är från huset på Landsort. Den sydliga utposten i Stockholms skärgård och en av de första öarna ryssen skulle ge sig på. I entrén till vårt hus hade min far satt upp ett par ryska propagandaaffischer, som en besvärjelse, eller välkomsthälsning.

ATELJEINTERIÖR 1983

September 11, 2016

  “Efter tre år på konstskola hade jag målat mig tillbaks till det tidiga 1900-talet. Mina främsta förebilder var gubbarna Braque, Vuillard, Bonnard och Fautrier.”  (Ur “Från Superangst till Seriestaden”) Målningen ovan är från min ateljé på Konstskolan i Kristianstad. Året är 1983 och jag gick sista terminen på den tvååriga förberedande konstskolan.  Man ser en […]

Read the full article →