Kooperatören

En dokumentärserie om Annonsbyrån Svea och reklamen i det svenska folkhemmet.

LADDA NER HELA BOKEN HÄR: KOOPERATÖREN

Kooperatören är en berättelse om gemenskap, idealism och hur helt vanliga människor för inte alltför länge sedan slöt sig samman för att förändra sina liv. Kooperationen – en av Sveriges genom tiderna största folkrörelse, så framgångsrik att följande generationer tog den för given och inte såg allt idéellt arbete bakom eller insåg vidden av den samhällsomdaning som KF skapade på några få decennier. I sanning ett ”småfokets storverk”, som den kooperativa ekonomen och ideologen Mauritz Bonow uttryckte det.

gillar

Kooperatören är också en berättelse som handlar om min farmor och farfar Signe och Knut Krantz och hur de var med och formade Kooperativa Förbundet.

signe-holm

Signe växte upp på fattiga söder i Stockholm och när hennes far gick bort i förtid fick familjen tränga ihop sig i en liten lägenhet på Bondegatan. Detta var inte något hon någonsin pratade om. Istället berättade hon stolt om när hon och hennes syster  shinglade håret  och nämnde i förbifarten att hon arbetat åt Kooperativa Förbundet, som maskinskriverska och stenograf på det nybildade korrespondensinstitut Brevskolan. Därefter var hon en av den handfull kooperatörer som var med och startade upp verksamheten på KF:s skola Vår gård i Saltsjöbaden.

koop_blue1

I januari 1928 påbörjar min farmor och farfar på en gemensam dagbok. Ett skrivprojekt, som följer dem en bit in i 30-talet då familjen får tillökning . I dagboken ges en spännande inblick i det sena 20-talets vardagstillvaro med både glädjeämnen och problem. Diskussioner om talk eller puder, biofilmer, zeppelinaren Nobiles besök och återkommande utflykter till Kooperationens eget universitet – Vår Gård –  där verksamheten nu börjar inriktas mot de idéer kring skyltning och marknadsföring Knut tagit med sig hem från tiden i Amerika. Knut är ansvarig för Kooperativa Förbundets reklamavdelning och reser till fjärran orter som Örebro, Eskilstuna, Halmstad, Umeå och Kristinehamn där han producerar utställningar i  KF:s nybyggda centrallager, som på så vis invigs och visas upp för allmänheten innan de fylls med varor. Centrallager inom dagligvaruhandeln var något nytt och som så mycket annat, ett led i KF:s arbete på att rationalisera och därigenom förbilliga varudistributionen. Liksom på många andra områden var KF först ut här och arkitekturen, som  KF:s eget arkitektkontor skapade, var kompromisslöst funktionalistisk.

koop_blue2

1929 föds deras första barn, Torbjörn och året därpå, flyttar den lilla familjen till Hästholmen i Nacka, där KF just då anlägger en enorm kvarnanläggning. Kvarnholmen, som den snart döps om till är verkligen en  ”Kooperatörernas ö”. Där KF:s arkitekter ges fria händer att förverkliga de nya funktionalistiska idéerna, som inte stannar vid fabriksanläggningarna utan även slår igenom i personalbostädernas utformning. Funktionalismen får sitt stora genombrott Stockholmsutställningen1930. När  Per-Albin Hansson (som började sin bana som springpojke i Kooperativa Föreningen Pan i Malmö) tre år senare flyttar in i det berömda radhuset i Ålsten och funkisen på allvar blir en del av det svenska folkhemsbygget, har familjen Krantz redan flera års erfarenhet av att bo i Sveriges modernaste radhus på Kvarnholmen – Kooperatörernas egen ö.

Ett halvår efter att Signe och Knut får sitt första barn kraschar börsen på Wall-Street och världen kastas in i en djup ekonomisk depressionen. Tre år senare, bara några veckor innan deras andra barn kommer till världen, inträffar nästa stora krasch. Denna gång orsakad av tändstickskungen Ivar Kreugers självmord i Paris. Banker och företag går under, aktieägare och småsparare ruineras och världen går återigen in i en svår ekonomisk kris. Men för den svenska kooperationen är läget det motsatta. KF investerar, gör strategiska köp för att knäcka de kvarvarande trusterna och deras prismonopol.  Människor samlas kring de kooperativa principerna och rörelsens handlingskraften manifesteras i  både stora och små byggprojekt, som t ex den moderna Luma-fabriken vid Södra Hammarbyhamnen och den på Stockholmsutställningen uppmärksammade standardbutiken, som nu uppförs i olika varianter runt om i landet.

knut_1

Det är mot denna bakgrund Knut får sitt livs erbjudande – Att köpa den konkursmässiga annonsbyrån Svea, som drabbats hårt av krisen och vars största kund är just Kooperativa Förbundet. Förutsättningen är dock att han  gör det som självständig ägare av byrån, genom att ordna ett banklån.

I slutet av 30-talet flyttar Knut och Signe till direktörsvillan på Sara Moreas väg i Enskede. Steget från soldattorpet i Värmland och Bondegatan på det fattiga söder är förstås enormt. Men inte helt ovanligt vid denna tid. Allt fler inom folkrörelserna gjorde liknande klassresor.  Att det var möjligt för en  springschas att bli statsminister hade Per-Albin redan visat. Sverige hade vid denna tid inte haft allmän rösträtt i mer än dussinet år och mörka krafter gjorde redan allt för att avskaffa den. Demokratin ansågs vara alltför komplicerad för vanligt folk. Inom kooperationen såg man tidigt denna fara och förstod att rörelsen skulle utplånas om utvecklingen följde samma mönster som i det nazistiska Tyskland och fascistiska Italien. KF inleder därför en omfattande folkbildningsverksamhet mot de totalitära ideologierna och kan tack vare det stora nätverket av Konsumbutiker på ett effektivt sätt nå ut med sin upplysning över hela landet.
När kriget kommer, mobiliserade KF ytterligare och bidrar både organisatoriskt och materiellt bl a med försvarslån, förslag på hur ransonering skulle genomföras och genom att företa stora uppköp av exportvaror utomlands. För KF är detta utan tvekan en kamp på liv och död.

”Vår beredskap är god” Sa Per-Albin Hansson i sitt berömda tal på Skansen den 27 augusti 1939. Det han syftade på var möjligen inte så mycket den militära beredskapen utan snarare landets möjlighet till försörjning vid en blockad. Något KF hade betydande inflytande över, bl a genom den f d järnverksarbetaren Axel Gjöres, tidigare redaktör för tidskriften Kooperatören,  ordförande i KF:s styrelse och nu folkhushållningsminister i regeringen Hansson.

paj

I arvet efter min farmor Signe hittar jag boken En Anarkists Minnen av Furst Krapotkin i två sönderfallande häften. De har tillhört min farfar Knut, som nogsamt skrivit namn och datum på båda volymerna:  15 januari 1912. Han var då 21 år och arbetade hos firman Svensson & Eriksson i Kristinehamn, där han en gång börjat som springgrabb.  Varför han köpt, läst och sedan sparat just dessa två  böcker har jag förstås inget svar på, men när jag några år senare läser Peder Aléx Den rationella konsumenten — KF som folkuppfostrare (vars omslag pryds av en affisch från Annons-Svea), faller en pusselbit på plats. Enligt Aléx, framhåller Krapotkin folkligt samarbete som ett sätt att lösa industrialismens problem och  kooperationen som en rörelse som har “en avgjord inbördes hjälp-karaktär”. Efter en noggrann genomgång av Krapotkins memoarer,  hittar jag ett citat Knut kryssat för, som får bli slutackordet i denna berättelse. Ett citat som säger något om den generation kooperatörer farmor och farfar  tillhörde. En generation som “härdats i 20-talets eklut” och som trots det, med stor framtidstro och energi, drev igenom de kooperativa idéerna om att samhällsomdaningen  borde utgå från individen. Den lilla människan.

slussen

LADDA NER KÄLLFÖRTECKNING HÄR: KÄLLFÖRTECKNING MED BILDER

Kooperatören: En serie i sex delar av Gunnar Krantz, baserad på Knut och Signe Krantz dagbok, brev, släktarkiv, kooperativ litteratur, böcker och tidskrifter, pressklipp och muntliga källor.