En berättelse som rör sig på flera plan. Johan flyttar från Stockholm till Malmö, för att börja om. Hans första adress blir ett gammalt kyffe till hus, som han delar med kompisen Nasse. Han tar ströjobb vid löpande bandet och på fabrik, för att gå runt och hålla konstnärsdrömmarna vid liv. Men sakta tar en annan verklighet över. Full av ångest. (1993)

Superangst är stilmässigt påverkad av den nya vågen amerikanska serier – frånPeter Bagge (Hate) till Bill Sienkewicsz (Electra Assasin). Bytet från den europeiska serietraditionen (från de två föregående albumen), till den amerikanska genomfördes etappvis under ett par år. Först i novellsamlingen Mondo Love (Publicerad i Pox), därefter i den 20-sidiga serien En tur till Köpenhamn (publicerad i fanzin1991).

Om albumet:
Fyrkantiga rutor och pratbubblor. Måste det va så? Nej, det måste det inte! På 80-talet visade Frank Miller, Bill Sienkiewicz och många andra att seriemediet var öppet för experiment. Det enda sidorna i Superangst hade gemensamt var en yttre ram. Där innanför kunde vad som helst hända. Namnet snodde jag från en polare. Han hade just flyttat hem till sina föräldrar igen och drabbats av superangst!

Pressröster:

“Men Gunnar Krantz är inte ute efter att upprepa gamla lösningar. Liksom hans övriga verk tycks “Superangst” växa fram ur den personliga brottningens inre nödvändighet. Att det samtidigt är ett av de främsta svenska seriealbumen hittills framstår närmast som en bisak.
Stefan Helgesson, Dagens Nyheter 940124