Kooperatören – det femte kapitlet

cover_kop_5
I slutet av 30-talet flyttade Knut och Signe till direktörsvillan på Sara Moreas väg i Enskede. Steget från soldattorpet i Värmland och Bondegatan på det fattiga söder var förstås enormt. Men inte helt ovanligt. Allt fler inom folkrörelserna gjorde liknande klassresor vid denna tid.  Att det var möjligt för en  springschas att bli till statsminister hade Per-Albin Hansson redan visat.

Sverige hade vid denna tid inte haft allmän rösträtt i mer än dussinet år men mörka krafter gjorde redan allt för att avskaffa den. Demokratin ansågs vara alltför komplicerad för “vanligt folk”. Inom kooperationen såg man tidigt denna fara och förstod att rörelsen skulle utplånas om utvecklingen följde samma mönster som i det nazistiska Tyskland och fascistiska Italien. KF inledde därför en omfattande folkbildningsverksamhet mot de totalitära ideologierna och kunde tack vare det stora nätverket av Konsumbutiker på ett effektivt sätt nå ut med sin upplysning över hela landet.
När kriget kom, mobiliserade KF ytterligare och bidrog både organisatoriskt och materiellt bl a med försvarslån, förslag på hur ransonering skulle genomföras och genom att företa stora uppköp av exportvaror utomlands. För KF var detta utan tvekan en kamp på liv och död.

”Vår beredskap är god” Sa Per-Albin Hansson i sitt berömda tal på Skansen den 27 augusti 1939. Det han syftade på var möjligen inte så mycket den militära beredskapen utan snarare landets möjlighet till försörjning vid en blockad. Något KF hade betydande inflytande över, bl a genom den f d järnverksarbetaren Axel Gjöres, tidigare redaktör för tidskriften Kooperatören,  ordförande i KF:s styrelse och nu folkhushållningsminister i regeringen Hansson.

paj

 

Ladda ner femte kapitlet HÄR: Kooperatören_kapitel_5

Kooperatören: En serie i sex delar av Gunnar Krantz, baserad på Knut och Signe Krantz dagbok, brev, släktarkiv, kooperativ litteratur, böcker och tidskrifter, pressklipp och muntliga källor.

Previous post:

Next post: